librasspace

Jag har så mycket att säga i det här ämnet. Jag satt just och tittade på Kalla Fakta. Jag som aldrig tittar på TV fick tipset via hälsobloggen.

När det gäller mat och medicin så är det inte så enkelt att det som är bra för en person också är bra för en annan. Vi har ju helt olika genuppsättningar och dessutom olika livsstil. Det som är bra för Kalla är inte nödvändigtvis bra för en vanlig tonåring som inte tränar alls. Efter att ha sett programmet fick jag uppfattningen att reportaget om att operera magsäcken var det bästa alternativet ... eftersom det  i alla fall har bevisad effekt utan politiska kommersiella aspekter. Äter man mindre så går man helt enkelt ner i vikt. Det är grundläggande energilagar som styr detta men tyvärr är det inte så enkelt för alla människor. Det finns människor som kämpar år ut och år in. Den ena dieten efter den andra ingenting hjälper.

För en diabetiker kan det aldrig vara bra med snabba kolhydrater. Men för en som tränar hårt och tömmer sina glykogendepåer så är det nödvändigt för återhämtningen. Det är jätteläskigt att Livsmedelsverket är så korrumperat av livsmedelsindustrin och att professorerna på fullt allvar sitter och uttalar sig som vän och kollega till kritiken istället för med saklighet. "Det är min uppfattning att fett är skadligt". För mycket och för lite skämmer allt. Jag ser inga problem att sätta en person med diabetes och hjärtbesvär på en diet med högt proteininnehåll och en stor andel omättat fett och omega-3-fettsyror. Det är väl ingen som har föreslagit att personerna ska äta RENT smör med sked. Inte vad jag har hört i alla fall. Däremot att vi använder naturliga råvaror när vi lagar mat. Samtidigt betänk detta; hur många vegetarianer ni känner har problem med övervikt?

När jag var i USA för 20 år sedan så var det överallt reklam on "lov fat" " no fat" osv. Jag har aldrig sett så mycket feta människor i hela mitt liv som jag gjorde där. Detta till trots allt fokus på "low fat" och "no fat". Jag hade bekanta som tog bort äggulan ur ägget och bara åt äggvita för att äggulan innehöll för mycket kolesterol.

När jag kom hem från USA så hade jag ätit low fat yoghurt, och i övrigt en typisk amerikansk kost. Jag gick upp 8 kilo. När jag kom hem till Sverige så kände jag att det här var inte min bag riktigt. Jag ville gå ner i vikt. Jag åkte till ett hälsohem och gjorde tarmskölning, gick på promenader, lyssnade på föredrag om vegetarisk kost samt träffade en naturläkare. Jag passade på att ta upp mina problem med eksem och sannnigen är den. Efter 6 månader på en kost där allt vitt socker och vetemjöl och mölk var uteslutet så hade mina eksem försvunnit. Jag uteslöt all mjölk och allt kött. Jag åt stora portioner med potatis, broccoli,  tofu  och avocado. Ibland böt jag ut potatisen mot ris.

Jag gick ner 12 kg till ca 50 kg (vilket i och för sig är lite för låg vikt för mig). Den vikten reglerade jag efter två år till ca 53-54 kg och där låg jag ända tills jag blev gravid 8 år senare.

Jag har kämpat med lite övervikt efter en utmatting/depression. Jag har nu gått ner 5 kg fast inte på samma militanta sätt som när jag var 20... det utrymmet finns inte i min vardag och i min sociala situation. Den här gången fick det ta lite mer tid. Jag har fokuserat på att äta små portioner 7 ggr om dagen med små genomtänkta mellanmål och mycket motion. Nu har jag gått ner i vikt från 64 kg till 59 kg... och det får en 40-åring vara nöjd med. Det viktiga nu är bara att hålla vikten där.

Jag är ingen besservesser när det gäller detta... DVS jag tror inte att ETT sätt är bra. Men vi kan ju enas om att pommes, chips och läsk inte tillför något till endera teorin. Vi kan väl också enas om att en diabetiker bör minska på de snabba kolhydraterna. Vi kan väl också enas om att olivolja, grädde och smör är godare och bättre i matlagningen än lågfettderivat.