Jämvikt och balans
När jag vaknade idag så var klockan 7.45. Just en sån här dag 7.45 var det omöjligt att mobilisera mer kraft än vad som krävs för att Ta på sig morgonrocken, Väcka barnen, Göra frukost och bussa iväg alla tre en och en till skolan. Meddelandet till arbetet fick bli "kompledigt idag". Vad ska man göra? Jag har städat en låda i köket (Det skulle jag nog ha gjort för två år sedan!) och sorterat lite tvätt, tagit fram räkningshögen och påbörjat en blogg. Bloggen handlar om jämvikt och balans, eller kanske snarare - bristen på jämvikt och balans... För mig personligen och som jag tror; för många omkring mig.
Anledningen till min kraftlöshet är att jag den här vekcan fått veta att mina tjänster på arbetet inte längre är önskvärda utan jag ska börja fundera på vad jag vill göra hädanefter på företaget eller i livet. Omplacering eller så får dom köpa ut mig. Och det enda jag vill är att få lugn och ro och vara lycklig.
Jag har gråtit i två dagar - av en enda anledning - jag känner mig kränkt. Inte ledsen men kränkt. Det är en viss skillnad. Man vill själv välja tidpunkt för att gå vidare från en punkt till en annan. Nu gör jag mig redo, för framtiden och lyckan. För den väntar väl om hörnet. Är det inte alltid så?
Vad är lycka?
För mig är det jämvikt, balans, harmoni. Lugn och ro. För andra kanske det är fart, fläkt och utmaningar. Jag känner; detta har jag tillräckligt av. Fast för min del har de namnen; stress, press och otillräcklighet. Kanske det är attityden som ska förändras till omgivningen, inte omgivningen som ska förändras till attittyden?
Väl mött för dig som vill läsa en 40-årings tankar
